Eriksson och Forsberg

Det största hotet mot demokrati i 2000-talet är monoteistiska religioner. Mellan två och tre miljarder människor bekänner sig aktivt och öppet till någon av de abrahamitiska religionerna, kristendom, islam och judendom. Dessa religioner erhåller särskilt stöd och skydd från de flesta västerländska demokratier, trots deras öppet människofientliga budskap. Döden är det föreskrivna straffet för de flesta brott i Gamla Testamentet, inklusive olydnad till föräldrarna och konsumtion av jäst bröd (ett brott som Jahve verkar ha någon form av särskild vendetta mot, eftersom det förbjuds både ofta och med olika straff).

Att bekänna sig till någon av de abrahamitiska religionerna är att förklara sig villig att följa Jesus, Muhammed, Moses och/eller Allah/Jahve. Dessa personer är uttryckligen emot yttrandefrihet och lika rättigheter för alla människor. Moses och Jahve säger att alla som förnekar att Moses ord är Guds ord ska dödas. Jesus förstärker detta, och Muhammeds budskap är knappast mindre våldsamt mot de otroende. Apostasi, det enkla brottet att inte bekänna sig tillräckligt ivrigt till statens utvalda tolkning av Guds Ord, straffas med döden i islamiska teokratier, liksom apostasi straffades med döden i kristna teokratier när de var lika vanliga och mäktiga som de islamiska idag. Att säga att man tillhör en av de abrahamitiska religionerna kritiseras hårt i en demokrati, för de abrahamitiska religionerna innehåller våldsamt motstånd mot pluralitet, frihet och lika rättigheter till alla människor.

Ändå är det dessa ideologier som erhåller starkast skydd i västerländska demokratier. Dessa våldsamma ideologier, som har varit föråldrade i minst 1000 år var, har mycket starkare skydd än liberalism och socialism, de klassiska ideologierna. Hatbrott i europeiska och amerikanska demokratier inkluderar så enkla saker som att kritisera bevislösa och våldsamma ideologier. Judars offerkomplex är så stort att kritik av Israels agerande klassas som rasism, och ett erkännande att den judiska minoriteten i Sverige är såpass svensktalande att jiddischtalande inte behöver (eller förtjänar) särskilt stöd från staten klassas som värre än folkmord, ett fullbordande av utrotningen av judisk kultur som startades av Hitler (jag skulle inte heller ha trott på att någon tyckte så här förrän jag läste Judiska Föreningens brev angående icke-klassificerandet av jiddisch som officiellt minoritetsspråk i Sverige). I Nyköping väcks åtal mot en person som tycker att islamisk gudstjänst låter otrevlig, trots att orden skulle passa lika bra i en kritik av tatarisk folkmusik eller dubsteppolka, och knappast anses vara hatiska, eller hetsande till våld, om de användes för att kritisera annan musik än islamisk gudsdyrkan.

Se sedan på skyddet av andra religioner, eller för den delen sekularism och ateism, i teokratiska stater. I Saudiarabien är apostasi officiellt och lagligen straffbart med döden. I Pakistan ses det som lämpligt att arga grupper av människor stormar in i hem till dem som anklagas för att ha bränt Koranen och dödar dem, utan bevis och rättegång till och med. Demokratierna bör absolut inte svara med samma mynt, men det är dags att erkänna varför det har blivit så här. Monoteismerna har fått sitt skydd därför att de inte kan överleva på egen merit. Om de får kritiseras på samma nivå som de moderna ideologierna står de inte länge. Det finns alldeles för lite logik och bevis i de abrahamitiska religionerna för att de ska överleva i en värld där alla följer bevisen för att försöka ha rätt, snarare än att censurera kritiken eller ignorera den för att kunna lura sig själva att de aldrig haft fel. Demokrati, yttrandefrihet och pluralism bör inte betyda att alla ideologier har en rätt att leva, utan att alla ideologier har en skyldighet att dö.