00:15:00
Forsberg: Mans- och kvinnoideal?
Under de senaste veckorna har det förekommit en del diskussion i sociala och traditionella medier angående män, våld och machoideal, relaterat till dödsfallet av den 43-åriga fotbollssupportern. Diskussionerna har handlat om problematiken med machoidealet och hur det uppmuntrar våld. SvD:s krönikör Erika Hallhagen har skrivit om detta i ”Vi måste ta itu med machoidealet” och Jonas Gardells artikel ”Våldet och hatet en del av männens fotboll” i Expressen har ett liknande budskap (länkar längre ner). Det är någonting som har irriterat mig med dessa åsikter, men det tog ett tag tills jag förstod exakt vad det var.
Till viss del håller jag med dem. Män står för en övergripande majoritet av våldet i samhället och jag tror att detta främst, om inte helt och hållet, beror på vår kultur och ett machoideal som lär pojkar att ”en riktig man” bör vara fysiskt stark och dominant. Man kan såklart diskutera huruvida mäns våld beror på biologi, men detta skulle ju i så fall kunna vara en produkt av evolutionen. Mäns högre halter av testosteron skulle alltså kunna bero på tiotusentals år av mansideal. Exakt varför män är våldsammare än kvinnor är svårt att veta och jag kommer inte att gå in på det djupare i det här inlägget. Man kan dock konstatera att mäns våld ses som ett stort problem av många i vårt samhälle och jag förstår varför. Efter att ha funderat på detta ett tag förstod jag varför folks syn på machoidealet irriterar mig. Varför syns inte liknande kritik när vi diskuterar problem som rör kvinnor? Hur kommer det sig att vi inte oftare skyller på ett konstigt kvinnoideal när vi pratar om kvinnors sämre löner och större uttag av föräldraledighet? Kan det inte vara så att för att uppnå jämställdhet måste kvinnor gå emot det förlegade idealet som uppmuntrar dem att vara vackra, vårdande människor som blir ekonomiskt försörjda? På samma sätt måste män gå emot det förlegade machoidealet.
Jag tycker att vi generellt sätt är väldigt ivriga att ställa män till svars för problem som rör dem, men inte fullt lika ivriga att göra detsamma med kvinnor. Detta beror nog främst på den feministiska världssynen där patriarkala strukturer gynnar män och förtrycker kvinnor. Har man den världssynen är det ju naturligt att man inte ställer de förtryckta till svars för problem i samhället. När folk debatterar problemet med kvinnors sämre löner väcks ofta stor irritation om någon säger att kvinnor måste ta för sig mer och bli mer tävlingsinriktade. Man skuldbelägger kvinnor, sägs det. ”Jaha? Så det är kvinnors fel att de får sämre löner!?” är en typisk kommentar i dessa sammanhang. Men ”att skuldbelägga någon” och ”att ge en person ansvar” är i många fall synonymer. Hur kommer det sig att vi alltid skuldbelägger kvinnor medan vi ställer män till svars? Varför använder vi så olika språk beroende på om personen är man eller kvinna? De medier som jämt tycker att man skuldbelägger kvinnor när man ställer dem till svars gör kvinnor till objekt - objekt utan ansvar och handlingsförmåga – och med den kvinnosynen kommer vi aldrig få ett jämställt samhälle.
Hej så länge!
/Forsberg
Länkar till artiklar:
* http://www.svd.se/kultur/det-handlar-om-att-ta-itu-med-machoidealet_3419498.svd
* http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/valdet-och-hatet-en-del-av-mannens-fotboll/
Till viss del håller jag med dem. Män står för en övergripande majoritet av våldet i samhället och jag tror att detta främst, om inte helt och hållet, beror på vår kultur och ett machoideal som lär pojkar att ”en riktig man” bör vara fysiskt stark och dominant. Man kan såklart diskutera huruvida mäns våld beror på biologi, men detta skulle ju i så fall kunna vara en produkt av evolutionen. Mäns högre halter av testosteron skulle alltså kunna bero på tiotusentals år av mansideal. Exakt varför män är våldsammare än kvinnor är svårt att veta och jag kommer inte att gå in på det djupare i det här inlägget. Man kan dock konstatera att mäns våld ses som ett stort problem av många i vårt samhälle och jag förstår varför. Efter att ha funderat på detta ett tag förstod jag varför folks syn på machoidealet irriterar mig. Varför syns inte liknande kritik när vi diskuterar problem som rör kvinnor? Hur kommer det sig att vi inte oftare skyller på ett konstigt kvinnoideal när vi pratar om kvinnors sämre löner och större uttag av föräldraledighet? Kan det inte vara så att för att uppnå jämställdhet måste kvinnor gå emot det förlegade idealet som uppmuntrar dem att vara vackra, vårdande människor som blir ekonomiskt försörjda? På samma sätt måste män gå emot det förlegade machoidealet.
Jag tycker att vi generellt sätt är väldigt ivriga att ställa män till svars för problem som rör dem, men inte fullt lika ivriga att göra detsamma med kvinnor. Detta beror nog främst på den feministiska världssynen där patriarkala strukturer gynnar män och förtrycker kvinnor. Har man den världssynen är det ju naturligt att man inte ställer de förtryckta till svars för problem i samhället. När folk debatterar problemet med kvinnors sämre löner väcks ofta stor irritation om någon säger att kvinnor måste ta för sig mer och bli mer tävlingsinriktade. Man skuldbelägger kvinnor, sägs det. ”Jaha? Så det är kvinnors fel att de får sämre löner!?” är en typisk kommentar i dessa sammanhang. Men ”att skuldbelägga någon” och ”att ge en person ansvar” är i många fall synonymer. Hur kommer det sig att vi alltid skuldbelägger kvinnor medan vi ställer män till svars? Varför använder vi så olika språk beroende på om personen är man eller kvinna? De medier som jämt tycker att man skuldbelägger kvinnor när man ställer dem till svars gör kvinnor till objekt - objekt utan ansvar och handlingsförmåga – och med den kvinnosynen kommer vi aldrig få ett jämställt samhälle.
Hej så länge!
/Forsberg
Länkar till artiklar:
* http://www.svd.se/kultur/det-handlar-om-att-ta-itu-med-machoidealet_3419498.svd
* http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/valdet-och-hatet-en-del-av-mannens-fotboll/