13:38:00
Eriksson: Ryssland och Putin
Putins upptåg har förundrat hela världen det senaste decenniet. Georgien, anklagelser om valfusk, antigaylagar och nu senast krisen i Ukraina är incidenter som svärtat ner Putins tid som ledare för Ryska Federationen. Putin ses som något av ett wildcard i den internationella politiken och Rysslands pågående ingripande i Ukraina tycks bekräfta att Putin inte är pålitlig. Dock är Putins äventyr inte en galnings dåd. Det finns rationalitet och framför allt måtta i Putins agerande.
Mycket av Putins tid som Rysslands högste person, både som president och som premiärminister, har använts för att visa vem det är som bestämmer i Ryssland, och att konsolidera makten. Putin har visat sin ambition att bli makttotal och utöva totalt inflytande. Putin har fått utstå mycket kritik för sitt agerande, men hen har ändå aldrig förlorat sitt breda stöd i det åtminstone nominellt demokratiska Ryssland. En mer storslagen kampanj för att etablera ett totalitärt styre med Putin som den glamorösa diktatorn skulle vara snabbare och mer ett mer självklart sätt att få total makt, men ett sådant kuppartat försök skulle slå upp världens ögon och snabbt erhålla en motvilja både hos rivaler och hos ryska medborgare, och öppna upp en möjlighet att utnyttja denna motvilja för att avsätta kuppmakaren.
Putins sätt att etablera ett styre över Ryssland är intelligent. Henens progression från mindre inflytelserik till mer är genomtänkt och rationell. Det krävs av Putin att hen behåller sin kyla, annars skulle hen gå till excesser som inte kan accepteras och han skulle avsättas. Därför är Putin inte ett gravt hot mot världen eller Ryssland, för hen vet vad hen kan och inte kan göra utan att förlora kontrollen. Därför är en militär kampanj för världsherravälde, ett brutalt folkmord eller total kontroll över media och opposition i Ryssland inte troliga resultat av Putins välde.
Däremot finns det ändå anledning att oroa sig. Det finns inga garantier att Putins efterträdare är lika måttlig eller rationell. Den som ärvt makten behöver inte uppvisa det goda omdöme som behövs för att behålla den. Ett exempel är Roms tidiga kejserliga historia. Augustus, den första kejsaren i Roms historia, sammanfogade många av Roms ämbeten till ett enda, som tillföll "Caesar". Många kejsare har tillskrivits otroliga excesser och brott mot mänskligheten, men Augustus Caesar är inte en av dem. Den tredje kejsaren, som allmänt kallas Caligula, föddes dock i purpur. Hen hade inget test innan hen uppnådde denna makt, utan gavs den bara, och hen utförde några av de mest sinnessjuka och sadistiska dåd i Roms historia.
Det borde klargöras att jag inte anser att en långsam statskupp är ett prov på kompetens som ger en diktator legitimitet. Jag är för demokrati i alla lägen och länder. Det jag menar är att en diktator som uppnått sin makt själv vet hur den fungerar och vad man kan göra med den. Hen är försiktig och har dem erfarenhet som krävs för att styra ett land på ett sätt som låter henen behålla makten, vilket ofta sammanfaller med att inte gå till de mest extrema excesser. Putin, som byggt upp sin makt själv, vet vad hen gör och kommer inte att vilja förlora den genom dumma misstag. Putins efterträdare har inte den erfarenheten och kommer att gå långt utöver det som Putin skulle överväga att göra.
Mycket av Putins tid som Rysslands högste person, både som president och som premiärminister, har använts för att visa vem det är som bestämmer i Ryssland, och att konsolidera makten. Putin har visat sin ambition att bli makttotal och utöva totalt inflytande. Putin har fått utstå mycket kritik för sitt agerande, men hen har ändå aldrig förlorat sitt breda stöd i det åtminstone nominellt demokratiska Ryssland. En mer storslagen kampanj för att etablera ett totalitärt styre med Putin som den glamorösa diktatorn skulle vara snabbare och mer ett mer självklart sätt att få total makt, men ett sådant kuppartat försök skulle slå upp världens ögon och snabbt erhålla en motvilja både hos rivaler och hos ryska medborgare, och öppna upp en möjlighet att utnyttja denna motvilja för att avsätta kuppmakaren.
Putins sätt att etablera ett styre över Ryssland är intelligent. Henens progression från mindre inflytelserik till mer är genomtänkt och rationell. Det krävs av Putin att hen behåller sin kyla, annars skulle hen gå till excesser som inte kan accepteras och han skulle avsättas. Därför är Putin inte ett gravt hot mot världen eller Ryssland, för hen vet vad hen kan och inte kan göra utan att förlora kontrollen. Därför är en militär kampanj för världsherravälde, ett brutalt folkmord eller total kontroll över media och opposition i Ryssland inte troliga resultat av Putins välde.
Däremot finns det ändå anledning att oroa sig. Det finns inga garantier att Putins efterträdare är lika måttlig eller rationell. Den som ärvt makten behöver inte uppvisa det goda omdöme som behövs för att behålla den. Ett exempel är Roms tidiga kejserliga historia. Augustus, den första kejsaren i Roms historia, sammanfogade många av Roms ämbeten till ett enda, som tillföll "Caesar". Många kejsare har tillskrivits otroliga excesser och brott mot mänskligheten, men Augustus Caesar är inte en av dem. Den tredje kejsaren, som allmänt kallas Caligula, föddes dock i purpur. Hen hade inget test innan hen uppnådde denna makt, utan gavs den bara, och hen utförde några av de mest sinnessjuka och sadistiska dåd i Roms historia.
Det borde klargöras att jag inte anser att en långsam statskupp är ett prov på kompetens som ger en diktator legitimitet. Jag är för demokrati i alla lägen och länder. Det jag menar är att en diktator som uppnått sin makt själv vet hur den fungerar och vad man kan göra med den. Hen är försiktig och har dem erfarenhet som krävs för att styra ett land på ett sätt som låter henen behålla makten, vilket ofta sammanfaller med att inte gå till de mest extrema excesser. Putin, som byggt upp sin makt själv, vet vad hen gör och kommer inte att vilja förlora den genom dumma misstag. Putins efterträdare har inte den erfarenheten och kommer att gå långt utöver det som Putin skulle överväga att göra.
Eriksson